Jag ser så mycket fram emot Marit Bergmans nya skiva!

För några månader sedan släppte Marit Bergman nya singeln Dra åt helvete, utöver en hedervärd låt för SOS-barnbyar är det hennes första släpp på många år. I vår kommer nya albumet och nu lanseras hon med intervjuer i Värvet, DN, Aftonbladet och så vidare. Och jag blir så glad. Det är verkligen hur kul som helst att Marit Bergman är tillbaks och det på svenska.

Liv-Marit Bergman klev in på den svenska musikscenen för mer än tjugu år sedan med fantastiska Candysuck, i en ibland tämligen grabbig och minst sagt ojämställd punkscen kom de, var feminister och gav ut låtar som "Kill your boyfriend" och "Molotov cocktail party". Uppfriskande och välbehövligt, dessutom var de väldigt bra. Och det fanns en bandmedlem som märktes lite extra. När kompisarna hade sett Candysuck på Kamikazepunken sa de "ena gitarristen sjöng ju nästan lika mycket som sångerskan". Den ena gitarristen var Marit Bergman det.

Tidigt tvåtusental gjorde Marit Bergman den klassiska karriärresan på Hultsfredsfestivalens scener. Från demoscenen 2001 till Stora Dans 2002 till Pampas 2003 till Hawaii 2004. Från minsta till största på tre år och två skivor. Hennes två första soloskivor 3 a.m serenades och Baby dry your eye imponerade stort på samtiden, inklusive mej. Spelningen på Pampas 2003 är fortfarande en av de Hultsfredsspelningar jag sätter högst, alla jag sett där inräknade. Från att ha varit en undergroundartist blev Marit Bergman på bara något år en av landets största artister, och det i en tid när det inte alls fanns lika många framgångsrika kvinnliga artister som idag.

Nästa skiva, I think it's a rainbow, gick något under min radar. Men de senaste åren har jag upptäckt en del låtar från den skivan, utmärkta låtar som vemodiga "Alone together" och peppiga "Today will be the day when mourming ends". 2009 gav hon ut The Tear Collector, med låtar hon tidigare gett ut via sin hemsida, där bland annat pärlor som "Snow on the 10th of may" och "Tony" finns med. Sen blev det tyst på skivfronten. Mycket tyst. Hon fortsatte spela live då och då, ofta själv med sitt piano. Det talades om nya låtar och ibland dök de upp när hon spelade live, fast något nytt material kom inte ut förrän sent förra året. Men vilken comeback sedan! Vilken låt.   

"Pånyttfödd som artist, med nytt språk och nytt uttryckssätt."

"Dra åt helvete" låter inte som något annat Marit Bergman gett ut, hon sjunger på ett helt annat sätt och dessutom på nytt språk. Hon är tillbaka och låter hur spännande som helst. Pånyttfödd som artist, med nytt språk och nytt uttryckssätt. Snart kommer nästa singel från det kommande albumet. Låten hon spelat live då och då under 00-talet, "Ibland gråter jag bara för att tiden går", ska äntligen ges ut. Med den titeln kan inget gå fel. 

Jag ser så mycket fram emot Marit Bergmans nya skiva! Välkommen tillbaka.