En takplatta lossnade - Mob 47 på Henriksberg

Att se band eller artister för första gången live när jag gillat dem i många år är alltid väldigt speciellt. Jag har skrivit om det flera gånger förut och gissar att det lär fortsätta så länge jag går på konserter. Såpass många favoriter som jag hunnit ha genom åren finns det många kvar att bocka av på livescenen.

Igår var det dags för Täbys bästa mangelband Mob 47 på Henriksberg här i Göteborg. Jonas inledde för några dagar sedan en serie gästbloggningar om bandet och vår historia med Mob 47 börjar på samma sätt. Även jag fick Varning!! för punk i julklapp 1994 och vi gillade bägge två Mob 47-låtarna skarpt. "Dom ljuger" blev en tidig favorit och är det fortfarande. Julen 1995 fick jag så den färska samlingen Garanterat mangel, och till favoriterna kunde läggas "Animal Liberation".  

De närmsta åren kom jag att lyssna mycket på råpunk, mangel, d-takt, crust, hardcore, kärt barn har många namn (och därmed en gästblogginbjudan till de av läsarna som vill bena upp skillnaderna och säga hur fel jag har!). Redan 1995 startade Jonas och några vänner ett band inspirerade av Mob 47. Introt till "Dom ljuger" plankades till bandets egna låt "Massmord". Och åren som följde bildade jag och Jonas tillsammans band som Atombomb och Svart fana. Jag tror hann har replokalsinspelningar med bägge banden. Vi repade i det nu för tiden så omtalade Uddebo, men allt rann ut i sanden och min karriär som råpunksångare var inte speciellt långlivad. Fast jag köpte många 7"-singlar och lyssnade mycket på Mob 47.

Så det var med ett stort leeende på läpparna jag äntligen såg Mob 47 live igår. I knappt tio år har bandet åter spelat live, jag var nära att komma iväg på en spelning redan 2007, men det sket sig och jag har lyckats missa dem varje gång en chans funnits att se dem. Fram till igår.

Jag och Jonas placerade oss rätt långt bak i publiken. De inledde med "Stop the slaughter", en låt jag helt hade glömt bort hur bra den är, och manglade sedan på ända till de avslutande coversarna på sig själva, "Ubåt" av Protes Bengt och två låtar av Discard. Fötter och armar kliade av viljan att kasta sig in i röjet, men jag tordes inte, har väl blivit gammal och feg. Jonas var ute en vända under andra låten.

Klassikerna radades upp på löpande band: "Res dig mot överheten", "Religion är hjärntvätt", "Racist regime", "Rustning är ett brott", "Kärnvapen attack" och givetvis "Dom ljuger" och "Animal Liberation". Det verkade vara fler än jag som sätter de två sistnämnda som bandets bästa låtar. Moshpiten och crowdsurfingen fick bland annat en takplatta att lossna, fantastiskt. 

Den som hängt med mig på en festival eller överhuvudtaget i någorlunda lediga sammanhang de senaste tio-tolv somrarna har säkert sett mitt Mob 47-linne. T-shirten jag köpte på Dolores Records nån gång 1996-1997 och som i mitten av 00-talet klipptes om till linne och som varit ett av mina käraste sommarplagg. Trots alltmer blekt i färgerna och definitivt med sin bästa tid bakom sig kan jag fortfarande inte sluta använda det. Och nu kan jag bära det med någon slags fortsatt självrespekt ett tag till när jag nu äntligen sett Mob 47 live. 

Jag tänker inte missa nästa chans att se dem.