Fem skitbra men okända låtar med Neil Young

Du har säkert hört "Heart of gold", "Rockin in the free world" och "Like a hurricane". Kanske har du till och med rätt bra koll på Neil Youngs klassiska skivor, de i runda slängar dussinet högklassiga skivor han släppte mellan säg 1969-1979 och 1989-1992. Gott så!

Men den gode Neil Percival Young har ju varit sällsynt produktiv och sitter på en mängd utmärkta låtar som många gått miste om, vilket inte är så konstigt med hans digra diskografi. Alltså dags att börja ladda upp inför sommarens Sverigebesök med att lista fem skitbra men inte så kända Neil Young-låtar.

Jo, jag vet att Rolling Stone gjort något liknande (och till och med listat tjugu låtar väl?). Men det var länge sedan jag läste deras lista och jag minns bara en låt från den. Det var verkligen inte lätt att välja ut bara fem låtar. Kanske kommer det en uppföljande lista? Eller en lista med fem bortglömda låtar på kända album? Den som lever får se.

Senaste skivan, 2012 års Psychedelic Pill, fick så mycket uppmärksamhet när den kom så den bortser vi från.

1. Journey through the past (Time Fades Away, 1973)
När Neil Young hade slagit igenom på bred front med Harvest 1972 gav han sej ut på en lång turné tidigt året efter - och spelade fler outgivna låtar än låtar från Harvest! Många av de outgivna låtarna gavs ut på liveskivan Time Fades Away. Främst bland dessa var "Journey through the past", en mycket vacker och sorgsen pianoballad med Neil sittandes på sin nyinköpta ranch i Kalifornien men med tankarna hemma i Kanada. "Journey through the past" hade redan spelats live och en inspelning från Massey Hall 1971 finns på Spotify. Fast själv föredrar jag versionen från Time Fades Away. Det är ett av få album Neil Young fortfarande vägrar ge ut igen, därför är "Journey through the past" given att lista trots att den kommer från hans hyllade sjuttital.    

2. Goin home (Are you passionate?, 2002)
På en skiva ofta ansedd som ett halvmisslyckat försök att göra soulrock finns den här Crazy Horse-dängan gömd. En av de bästa låtarna Neil Young & Crazy Horse nånsin jammat ur sej! "Goin' home" var en hörnsten  setlistan på den långa sommarturnén i Europa 2001 och hyllades redan då av publik och recensenter. Texten rör sej på klassisk Neil Youngsk mark och utgår från indianmördaren Custers sista slag vid Little Big Horn.Tyvärr har den inte hittat sin plats i livesetet sedan Are you passionate? kom ut  och har faktiskt bara framförts en gång efter 2002. Tänk om Neil, den är väl värd sin plats live.  

3. Peaceful Valley Boulevard (Le Noise, 2010)    
Och från General Custer till nybyggares och guldgrävares kolonisering av den jättelika Nordamerikanska kontinenten. Somliga teman försvinner aldrig. Neil står åter med sin rutiga skjorta och Stetsonhatt med blicken och tankarna långt bort i ett fjärran 1800-tal. Här i en sju minuter lång introvert akustisk låt. Hela Le Noise är förresten väl värd att lyssna på med flera pärlor bland låtarna. De flesta med Neil manglandes på sin elgitarr med gott om dist och feedback, allt mästerligt producerat av den legendariske Daniel Lanois.

4. Be The Rain (Greendale, 2003)
En underskattad skiva i den buttre kanadensarens diskografi är Greendale. Skivan som från början introducerades när hans akustiska soloturné hade premiär i Stockholm våren 2003. Publiken blev arg och recensenterna blev ännu argare, med argast av alla blev Tomas Ledin som ska ha stormat ut muttrandes om "publikförakt". Och då tror jag ändå varken recensenter eller Tomas Ledin betalt en tusenlapp för kalaset. Neil Young inledde den hett efterlängtade kvällen med att spela tio låtar ingen hört, tio låtar som först senare under året kom ut på skiva och då förstärkt med Crazy Horse rytmsektion Ralph Molina och Billy Talbot. Greendale är en temaskiva kring familjen Green och deras liv i den lilla gemytliga staden Greendale. Men idyllen rasar och i sista låten far dottern Sun Green i panik och vredesmod till Alaska för att protestera mot regeringens miljöpolitik. Och häpp, en utmärkt tiominuterslåt. "Save the planet for another day, don't care what the government say".

5. A dream that can last (Sleeps with angels, 1994)
Spikpiano! Det finns för lite spikpiano utanför delar av countryn och dess undergenre honky tonk. Sleeps with angels är på tok för lång och oredigerad, men även det är en del av Neil Youngs särskilda charm. "A dream that can last" upptäckte jag när jag hösten 2012 hade en månadslång Neil-psykos och gick igenom nästan hela hans diskografi, trots att jag då redan ägt albumet i tio år hade "A dream that can last" hamnat i skymundan bakom låtar som "Change your mind", "Western hero" och "Piece of crap", visserligen utsökta låtar även de tre.