Utmärkta spelningar med Dan Berglund och Christina Kjellsson

Två av förra årets bästa spelningar eder bloggare såg stod Dan Berglund och Christina Kjellsson för, så när de igår spelade på Musikens Hus spelade den trötthet dagen dittills präglat av ingen roll. Jag for dit ändå.

Dan Berglund såg jag som sagt göra en magisk spelning på Folkteatern för ett år sedan och gårdagen kan bäst beskrivas som en komprimerad variant av den. En stor skillnad var dock att Dan valde att spela låtarna i kronologisk ordning! Detta eftersom det nu i dagarna är fyrtio år sedan han debuterade som artist, på en gala för strejkande hamnarbetare.

Så först kom sjuttitalslåtarna "Anderssons kärring" och "Våren i Backadalen", därefter åttitalslåtarna "Lilla Villastad" och "Nattvandrare" och sen ett hopp fram till låtarna från denna sidan milleniet. "Såna som vi...", "Wellamo" och "Skymningen". Och på det några ännu outgivna låtar, två jag kom ihåg väl från förra årets spelning, "Landet efteråt" (?) och den om 4 mars 2012 och sedan som extranummer en ny mustig historia om Frasse Swahn och dennes eviga problem med byxor. Denna gång skulle han ut och köpa byxor tillsammans med sin gamla mor. En underbar historia. Dags för en ny skiva snart, Dan? Vid sista extranumret frångicks kronologin och Dan publikfriade med "Johan och Johanna".

Det är verkligen ett fantastiskt låtmaterial Dan Berglund sitter på. Med bara sin tordönsröst och sin gitarr kan han lätt trollbinda en hel publik, och detta trots sin beundransvärda vägran att basera sina spelningar på sjuttitalsdängorna.

Därefter var det dags för Christina Kjellsson, en artist som verkligen kan det här med publikkontakt. Där Dan Berglund trollbinder publiken integrerar Christina Kjellsson istället publiken i konserten. Allsång, skämt och allsköns upptåg.

Hits som "Finland" och "Grön turban" blandades med låtar från nya skivan; "Hundar", "For förbi" och "Ingenting för oss". På den sistnämnda med Incka Ullén och Lotti Perned från William på kör. Och sen blir det allvar när Christina sjunger duett med självaste Jesper Odelberg i "Cirkus". De gör en väldigt fin och bra duett.

Som sistalåt kommer en minst sagt egensinnig "cover" på "Sjuttonde balladen". Med en träffsäker och rolig text får Christina åtminstone mej att minnas hennes spelning med ett stort leende. 

Gunnar Källström, som med stor framgång arrangerat den trevliga kvällen och skulle spela efter Christina Kjellsson, fick ursäkta, jag for vidare på annat i Göteborgsnatten. Två utmärkta spelningar fick jag och ser redan fram emot nästa viskonsert på Musikens Hus.