Asta Kask - mer än bara nostalgi

För tjugu år sedan upptäckte en trettonårig Johan den svenska punken. Det började redan sent 1993 med Ebba Grön, som snart följdes av De Lyckliga Kompisarna och Dia Psalma. Nästa våg av upptäckter var Asta Kask, Strebers, Coca Carola och en rad andra band. För lite mer än tio år sedan återförenades Asta Kask och jag såg dem på Svensk Punk 25-år-galan och Hultsfredsfestivalen året efter. I fredags var det åter dags att se detta band som betytt så mycket för mej.    

Asta Kask satte tempot direkt när de inledde med en trio klassiker. "Lasse Lasse liten", "TVn" och "Dom får aldrig mej" satte fart på den stora publiken. Det blev ett jäkla röj och jag tror inte jag nånsin sett en så fylld övervåning på Sticky Fingers och en så entusiastisk publik.  

 

I bandet finns det ett mycket givande samspel mellan frontlinjen. Basisten, körsångaren och publikfriaren Ernie Hörnell står placerad mellan sångarna och gitarristerna Micke Blomqvist och Bonta Pontén. Tillsammans utgör de en stark och tight frontlinje. Att ta del av de tres samspel och Micke och Bontas växelsång är en fröjd för en nostalgisk trettiplusare.

Något jag och Jonas funderat på innan spelningen var just vilka som skulle utgöra publiken, publiken visade sej till största delen bestå av dels såna som gillade bandet redan när det begav sej på åttitalet och så oss som upptäckte dem på nittitalet, när de var legendariska som ett av trallpunkens urfäder. Jonas gissade på en medianålder kring fyrtio. Men publikens ålder var inget som inverkade menligt på publikens entusiasm. Det kan även noteras att flera klassiska nittitalsfanzines var representerade, utöver eder bloggare och alltså Mitt i Skitens redaktör siktades redaktörerna för både Slambang och Trall-Metal Magazine i publiken.

Samtidigt är Asta Kask 2014 mer än bara nostalgi. Förra årets album Handen på hjärtat håller hög klass och de flesta låtarna därifrån mottogs väl av publiken. Asta Kask 2014 är i högsta grad ett vitalt band och de lever inte enbart på sitt gamla material.

Att sen utmärkta "Ringhals brinner" och "Välkommen hem" fick avsluta spelningen gjorde nog ingen besviken.