På sin 64-årsdag 20 november släpper Ulf Lundell det nya albumet Trunk. Är det bara jag som direkt tänker på låten "10%"? Där det inte alltför vanliga ordet "trunk" förekommer ("sen var hon försvunnen med sin trunk i tisdagslunchens vimmel").
Ända sedan CD-formatet skopade ut vinylen har Ulf Lundell oftast fyllt sina album till bredden. Klassiska album som Vargmåne och Kär och galen framstår som riktigt blygsamma i längd och omfång i jämförelse med de, ofta dubbla, skivorna som kommit ut de senaste tjugu åren. Dubblar och omfångsrika skivor släppte Lundell ibland visserligen redan på åttitalet, men nu tycks det blivit standard.
Ibland har det blivit utmärkt, som med Måne över Haväng, På andra sidan drömmarna, Högtryck och Club Zebra. Ibland har det blivit för mycket, för spretig och för ojämnt, som med Ok baby ok, Lazarus, Omaha och Rent förbannat. Skivor där hälften hade räckt, men den halvan som blivit kvar hade varit högklassig.
Trunk innehåller tolv låtar, så vi kan redan konstatera att han skonat oss från ännu en dubbel denna gång. Bra så, frågan är ifall de tolv låtarna valts ut med den kirurgiska precision som gjorde Måne över Haväng och Högtryck till utmärkta fullmatade tolvlåtarsskivor, eller har urvalet varit alltför brett och fett? Ulf Lundell är en artist som oftast blir som bäst när han tvingas till begränsning.
Men låt oss hoppas Lundell haft en någorlunda bestämd producent bredvid sej i studion. Annars kan Trunk tyvärr bli lite av ett magplask också.
Och förresten - varför är inte Lundells officiella hemsida uppdaterad om nya skivsläppet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar