"Jag ville gärna se hur djupt det var i livets flod"

Ett fynd det systematiska genomlyssnadet av Kjell Höglunds diskografi gett är "Livets flod", en låt som helt gått mej förbi tidigare. Den är från Ormens år (1989) och kan ses som ett syskon till tidigare favoritlåtar som "Gennesarets sjö", "Graalsång" och "Domens dag". Precis som dessa är låten lång med ett blygsamt synthdominerat komp och har en drömmande poetisk text med ockulta drag. Jag fick tips om låten i somras och när genomlyssningen kom till Ormens år lyssnade jag särskilt noga. Den var ju jättebra, tänk att jag missat den i alla år!

Låtens jag-person ger sig "redan i gryningen innan natten dött" ut på en resa längs livets flod. Han vill se hur djup den är och det visar sej bli en "upptäcktsresa genom mänsklighetens själ".

Det drömska synthkompet skapar en mysig atmosfär att liksom sjunga ned i. Det känns som att följa med på resan längs livets flod.

Resan varar i flera dagar. Vi ser en anakonda dyka, en flygfisk landa på båten, en sjöjungfru som han förälskar sig i, ett sjöodjur och till sist en mängd halvdränkta människor som när jordklotet explorerar i Ragnarök söker sin tillflykt till båten. Han tar hand om flyktingarna och till sist blir det lugnt. En ny morgon randas och båten närmar sig havet.  

Från primitivitetens bäck till humanismens hav
går mänsklighetens resa runt världshjulets nav
och aldrig ska det bli för sent att hjälpa den som lider
ett ljus som tänds ska lysa i evinnerliga tider
från mörker till ljus, från vinter till vår
livet har en riktning i vilket allting går
jag såg öarna i väster från fören där jag stod
jag var en blodkropp bland miljoner mitt i livets flod 

Här är Kjell Höglund egentligen som mest politisk, hans humanistiska budskap går inte att ta miste på. Till skillnad från många andra Höglundlåtar är "Livets flod" helt befriad från alkoholreferenser, ingen cognac här inte. Livets flod är berusande nog.