I wan't to see the bright lights tonight

När jag förra hösten läste om High Fidelity, för tredje gången eller så, samlade jag alla låtar som nämndes i en spellista. När jag lyssnade på min High Fidelitylista var det mycket som var bekant, en del som gick obemärkt förbi, en del jag tyckte var helt okej och en del tidigare okänt som jag verkligen hajade till inför. Det var så jag upptäckte Richard Thompson. Den där mörka rösten ville jag höra mer av.

Jag sökte runt lite på Spotify och hörde ballader som "1952 Vincent Black Lightning" och "Beeswing", mer rockiga låtar som "Crawl back (under my stone)" och "Dad's gonna kill me" och naturligtvis - låten som nämndes i High Fidelity - "I wan't to see the bright lights tonight". Den version jag kom att lyssna på av den sistnämnda var dock någon ganska färsk liveversion av Richard Thompson solo istället för han och dåvarande frun Linda Thompsons gamla hit.

Trots mitt stora intresse för gubbar med efternamn hade Richard Thompson helt gått mej förbi tidigare. Men hans röst, brittiska accent och skickliga gitarrspel tilltalade mej direkt. Hans kombination av ballader med finlir på akustisk gitarr och svängiga rocklåtar är grymt bra.

Så sent som i våras kom en ny skiva - Electric. Tyvärr har den inte följts av några besök i Skandinavien, däremot har Richard Thompson Electric Trio turnerat med bland annat Bob Dylan och Wilco i USA. Vad sägs om att plocka med trion som förband på Europaturnén i höst, Bob?