tisdag 21 maj 2013

Siestafestivalen i våra hjärtan

Joakim och jag mot nya äventyr 2008, men vem tog bilden?
Exakt på dagen för två månader sedan påstod jag tvärsäkert att Siesta!-festivalen inte hade några problem att locka besökare. Jag var övertygad om att den nordskånska tonårsdominerade festivalen gick bra, inte minst med tanke på vilket stjärnspäckat program de bokat till i år. Idag skriver jag för att andra gången den här våren en nekrolog över en svensk festival. Det känns inget vidare, vad händer med campingfestivalerna?

2008 besökte jag för första gången Siestafestivalen, den lilla festivalen hade blivit halvstor och kunde stoltsera med ett tredagarsprogram där Håkan Hellström var ett av de största namnen. En av festivalens stora behållningar musikaliskt var upptäckten av Florence Valentin. Det blev tre varma och mycket angenäma dagar i ett trevligt camp, även ifall jag kände mej i äldsta laget på festivalen i stort, "gott om fulla skånska nittitalister" skrev jag på Facebook efteråt. Siesta! 2008 var även den gången jag och Joakim utan att ha pratat om saken det minsta inledde våra respektive festivalblandband med samma låt - Strindbergs "100 sekunder".

Men trots åldersnojorna två år tidigare blev det en Siestafestival även 2010. Festivalen hade vuxit ännu mer och campingen blivit rejält mycket större. Bland headlinenamnen märktes Thåström, Röyksopp och bob hund. Ett ungt First Aid Kit spelade tidigt på torsdagseftermiddagen på en av de mindre scenerna. Stämningen var god och det fanns gott om bra band att se. Det kändes som Siesta! kunde finnas kvar hur länge som helst. Arrangörernas omsorg om de unga besökarna var rörande med mycket gott om snälla funktionärer på campingen.

De senaste åren, efter flytten till Blekinge och när jag ändå jobbat bara en halvtimma från Hässleholm, har jag varit inne på att köpa endagarsbiljett och se så många band jag hinner innan sista tåget gått hem. Tyvärr har banden jag velat se gått på scen försent för att jag det skulle bli av. I år var jag inne på samma sak och tänkte övernatta i Kristianstad för att hinna se Håkan Hellström. Kanske var det ett misstag från festivalen att sätta Håkan Hellström så sent som 00:00? Håkan lockar folk i alla åldrar, alla vill inte vara kvar på festivalen till mitt i natten och kanske hade en tid 20-nånting varit bättre? Det får vi aldrig veta.  

Kanske växte sig festivalen för stor? Kanske var tonåringar en alltför osäker målgrupp? Och kanske var konkurrensen från FKP Scorpions två jättefestivaler för stor?

Det är verkligen synd att ännu en festival driven av en entusiastisk lokal musikförening, som börjat i liten skala och långsamt vuxit sej större, nu gått på pumpen. Jag minns mina två år på Siesta! med glädje, känner för arrangörerna och sörjer med de som inte får åka på festival nästa vecka.

Och när Siestafestivalen nu går i graven är FKP Scorpions ett rejält steg närmre en monopolställning på den svenska festivalmarknaden.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar