fredag 31 maj 2013

Metallica var först

Karlskrona 1994
Trashmetallegenderna från Kalifornien/Gentofte var mitt första favoritband. Det finns inga jag lyssnat på så länge och de var såklart med redan i första inlägget på Minnenas Motell. Och förmodligen har Jonas helt rätt i att jag fick kassettbanden 1992 istället för 1991, men likväl, Metallica är det band jag lyssnat på allra längst. I några år stod de högst på min himmel, med Nirvana närmast under. 

En Metallicaskiva var min första skiva. Bland mina första favoritlåtar fanns "Jump In The Fire" och "Blackened". Jag lärde mej bokstavera och sedan uttala hela namnet under de få sekunder det tog innan man slog i vattnet efter att man hoppat från tremeterstrampolinen i Tranemo simhall. Det imponerade nu inte på någon utom mej själv... 

Av de fem klassiska skivorna ägde jag alla utom Ride the lightning. Videon till "Nothing Else Matters" sändes flitigt, jag bandade den på VHS och försökte hjälpligt sjunga med i låten. 

Men tiderna förändras. Jag hade t-shirt med Metallicamotiv men köpte punkskivor. Så Metallica förpassades bakåt i skivsamlingen när jag upptäckte punken och i mitten av nittitalet sålde jag mina Metallicaskivor för att få råd med fler punkskivor. Något jag sedan ångrade, så bara några år senare köpte jag ...and justice for all på dubbel-LP och laddade ner en handfull mp3:or på Napster. Så ja, jag är en av de som blev utkastade från Napster av Metallica. Men jag tror vi bägge två kommit över det nu. 

Jag brydde mej aldrig om Load, Reload och allt det där andra. Mitt Metallica var - precis som för många andra - de fem första skivorna. När jag då och då lyssnade på Metallicaskivorna under 00-talet var nostalgifaktorn hög och jag insåg hur mycket jag fortfarande gillade bandet. Hela tiden fanns drömmen om att se dem live.

I Hultsfred, när Sonisphere drog in veckan efter den döende festivalen 2009, fick jag äntligen se dem. Jag och Jonas stod bredvid varandra och 17 års drömmar gick i uppfyllelse. Det var precis så bra som vi hoppats.   

De legendariska spelningarna på Roskildefestivalen 1999 och 2003 har fått mej att hoppas på att de ska bokas igen. Att få se och höra Lars Ulrich interagera med en dansk publik! Åren har gått, inget Metallica. 2011 spelade de på Ullevi samtidigt som Roskilde. Det kändes ganska surt.   

När så Metallica släpptes till Roskildefestivalen igår...
Joakim kunde inte ta miste på min entusiasm.


Festivalen måste haft tonvis med is i magen. Rimligen kostar Metallica ungefär som Prince 2010 och Bruce Springsteen 2012 - en tredjedel av artistbudgeten. Att inte få klart den bokningen förrän lite mer än en månad före festivalen måste ha kostat på bokarnas nerver.

Och visst är det kaxigt, andra festivaler skaffar Nordenexklusivitet på sina bokningar. Roskildefestivalen smäller till med Europaexklusivitet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar