För några år sedan gjorde Stefan Sundström vad Ulf Lundell så ofta pratat om - han emigrerade. Han stack till Nordnorge och mönstrade på en fiskebåt manövrerad av den musicerande skepparen Æ Erling Ramskjell.
Under Radarn är till största delen inspelad däroppe i Norge. Martin Hederos, som funnits med på rätt många Sundströmskivor vid det här laget, sätter mycket av ljudbilden med sina klaviaturer. Tillbaks i bandet är även de gamla Apachemedlemmarna Ola Nyström och Anders Hernestam. Skepparen Erling medverkar på skivan och en av låtarna är en cover på honom. Sebastian Aronsson har producerat sin tredje Sundströmskiva på raken.
Inledande "Hej Hej Lou" är en av de första låtarna som sätter sig, annars är det få låtar som sticker ut vid de första lyssningarna. Men framåt tredje, fjärde lyssningen börjar en del låtar märkas mer och mer.
På Under Radarn är det i mångt och mycket en annan Sundström än den bredkäftade burleska trubaduren från tidigt 90-tal och ännu mer skiljer det sig från Stonesrockandet som gett honom smeknamnet Farstas Mick Jagger.
De jazzliknande stråk som då och då funnits i Sundströms musik har här tillåtits blomma ut mer än någonsin. Tänk på låtar som "Häst utan tyglar" från Fabler från Bälingebro och "Under isen (ligger himlen)" från Babyland, flera av låtarna går i dess fotspår. Cornelis Vreeswijk blickar fram från sin grav. Och förresten, är det någon mer som först tyckte det lät som "Bye Bye, Tom Hanks" istället för "Bye Bye, Trondheim"?
"Vår i Dalarna" låter som något Allan Edwall skrivit och som arrangerats till coverskivan Sundström spelar Allan, låten mynnar ut i en fin kärleksförklaring till frun Karin Renberg.
Den gamla Idol-sågningen "Trägårn" är nyinspelad i en bra version, visst var den från början en outtake från Hjärtats melodi? Och sedan dök den upp något anonym på Fabler från Bälingebro.
"Odlandets glädje" är en riktig pärla, det kan säkert bli den låt som överlever längst från skivan. Nostalgiskt sorgsen i samma anda som "Skogsnäs" från Ingenting har hänt och samtidigt så ironisk över södermalmshipsters med klimatångest att man kan tro den gode Sundström överdoserat på någon klassiker av typ Killinggänget. Om hur avlatsbreven numer säljs på gårdsbutiken.
"100 spänn kilot för ägg kan man ta. Om man döpt en höna till Greta"
Stefan Sundström är tillbaks från sin exil med en eftertänksam skiva, det är lite politik, mycket natur och miljö och en kärleksförklaring till Norge och Karin Renberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar