Åren gick och 2001 återkom TSOOL på skivdiskarna. Föga överraskande missade jag det till en början. Men på dagensskiva läste jag framåt vårkanten.
"Receptet känns igen. Influenser från band som Doors, Stooges och Rolling Stones är tydliga."
Vänta lite nu. The Doors och Stooges? Tydliga influenser?! Det här måste kollas upp.
Jag messade eller mejlade Michael och bad om låtar. Han lät nästa blandband inledas med sex TSOOL-låtar, två från varje skiva. I juni köpte jag Behind the music och inom något år även debuten Welcome to the infant freebase. Jag gillade verkligen det jag hörde. Det var som några av 60- och 70-tals bästa rockband körts genom en 90-talscentrifug. Ut kom ett band som kändes modernt och gammeldags på samma gång, men så hade de oxå en låt vid namn "Retro man".
Den sommaren lyssnade jag flitigt på TSOOL under resorna till och från jobbet och fick även se dem när Kalasturnén kom till Röda Sten. Winnerbäck fick inleda den kvällen eftersom det var hemmaplan för TSOOL och i Gbg var de hetare än den gode LW. Det här var på den tiden när folk fick sätta sig ned under "Tonight" - ett udda inslag av publikkontakt. bob hund avslutade som alla andra kvällar.
Som Boråsare fanns gott om möjligheter att se bandet. De kände en del folk i stan, Fredrik Sandsten hade pluggat på Högskolan i Borås och avståndet mellan Göteborg och Borås är betydligt kortare i mil än mentalt. Så det hände rätt ofta att bandet gjorde smygpremiärer eller halvexklusiva spelningar på min egen hemmaplan. Jag minns till exempel den halvakustiska spelningen på Kashmir strax före julen 2001 eller när de testade nya låtar på Sjunde himlen i maj 2004. I min helgondagbok skrev jag efter den senare spelningen "bandet var skitbra, men publiken mer hockey än rocknroll, jag gick snabbt hemåt efteråt".
Jag älskade rockposerna, den genomtänkta scenshowen, samspelet mellan gitarristerna Mattias Bärjed och Ian Persson, Fredrik Sandstens jonglerande med trumpinnarna och Martin Hederos närmast våldsamma sätt att spela på sina klaviaturer. Ebbot Lundbergs pondus och utstrålning gick rakt in i kroppen.
Trots att jag på Sjunde himlen gillade de nya låtarna började intresset ändå falna i och med Origin hösten 2004. Knappt hälften av låtarna imponerade, sen började det gå på tomgång. Jag såg bandet några gånger till 2005-2006, bland annat ett riktigt bra framträdande på Hultsfredsfestivalen 2006. Dia Psalma gjorde en rätt tafflig spelning på samma festival och i kontrast mot dem framstod TSOOL ännu mer som de proffs bandet verkligen är. Men intresset gick trots allt på sparlåga och när Communion kom 2008 tror jag inte jag lyssnade på den i sin helhet ens en enda gång.
Så kom beskedet tidigare i år att de skulle splittras. "Jaha?", fanns de fortfarande, tänkte jag. Hörde om spelningarna som går av stapeln nu i veckan på Södra Teatern i Stockholm och tänkte att jag hade säkert gått på några av dem om man bott närmare. Mindes nostalgiskt och något sorgset vårt fina förhållande ett decennium tidigare. Men så såg jag att vi skulle vara på Malmöfestivalen samtidigt! Lyssnade intensivt på dem i en vecka och såg en bra spelning på Stortorgets scen. Nya skivan Throw it to the universe bjöd dessutom på några bra låtar, inte minst den i sammanhanget något freudianska "Shine on (there's another day after tomorrow)".
Där i augustikvällen knöt jag och bandet ihop säcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar