Det började med ett kassettband en nyårsafton

När kompisarna kom hem från Kamikazepunken 1995 berättade de bland annat om Candysuckspelningen. "Ena gitarristen sjöng ju nästan lika mycket som sångerskan". Den gitarristen var Liv-Marit Bergman.

Några år senare kapade hon Liv och släppte så småningom solodebuten 3 a.m serenades. Eftersom jag hade gillat Candysuck var jag förstås nyfiken och på Hultsfred 2002 trängde jag mej in på Stora Dansbanan och såg en låt. Det räckte bra med en låt kände jag, hade ju inte hört skivan än.

På nyårsafton gav Michael mej ett C60 med Marit Bergman på ena sidan och Bright Eyes på andra sidan. Jag la det åt sidan och kom mej inte för att ta fram bandet förrän maj. På en resa ut till Tranemo lyssnade jag på det och blev djävulskt imponerad av Marits sida. Det blev en hel del lyssnande på det där bandet närmsta månaden. Om jag minns rätt var det drygt hälften av låtarna från 3 a.m serenades, en liveversion av "It would have been good" och en cover på X-Ray Spex "Oh bondage, up yours".

Så var det dags för Hultsfredsfestivalen 2003. Jag tror det var redan tidigt på torsdagkvällen. Pampasscenen var underbart inramat av björkarna och en vacker sommarkväll. Så klev Marit på. På ett år hade hon vandrat från minsta (eller näst minsta scen egentligen, på demoscenen spelade hon ju redan 2001) till näst största scen. Alla vi som börjat uppskatta henne under året fick äntligen vår chans. Jonas pratar fortfarande om den spelningen ibland. Jag tror det var där och då Marit tog steget ut till en större och bredare publik. Vitklädd, med blommor i håret och ett superbra band.

Under konserten spelades flera av scenerna till videon på den nya låten "From now on" in. Youtube har spärrat videon men den finns hos MTV . Se den och få något av känslan från den magiska junikvällen till livs.

Hon gav oss även den självklara nyårshymnen med "This is the year" från första skivan, jag tror inte det gått något nyår sedan dess utan att jag spelat den minst en gång.

Jag har sett Marit flera gånger sedan den rusiga debutspelningen och gillade verkligen uppföljaren Baby Dry Your Eye, men av det senare materialet har det bara varit enstaka låtar som engagerat. Men de har å andra sidan engagerat rejäl, "Tony" och "Snow on the 10th of may" liksom. Likväl fanns inte glöden från de två första skivorna och Hultsfredsspelningen 2003 riktigt kvar. Kanske är det så enkelt som att ens smak varierar?

Hon var emellertid bra när hon framträdde med sitt piano på Sagateatern i Borås 2009 och Lisebergs Taubescen 2010 (bilden är därifrån, den bästa jag hade, sorry). Tydligen ska hon i somras ha spelat den nya låten "Ibland gråter jag bara för att tiden går".

Känns som även 2013 års Marit Bergman kan bli hur bra som helst.